...sol i sinne. Äntligen har solen nått oss på Sandvikengården!
De senaste dagarna har mycket hänt här på gården! Vi har rest till Restenäs, utanför Ljungskile, vi har haft ett dop med tillhörande festligheter kvällen till ända, och har nu gått in på lägrets sista vecka. (Vi kan svara mycket på många, svåra frågor, men vart tiden tagit vägen kan vi dessvärre inte komma på).
I lördags, dagen efter Kärleksdagen, stuvade vi in alla konfirmanderna i en buss och tog med dem till Restenäs. Restenäs ligger utanför Ljungskile, och där bedriver organisationen Ungdom Med Uppgift (UMU), eller Youth With A Mission (WYAM) som det heter på engelska, olika sorters bibelskolor och andra kurser. När vi var där fick vi träffa några av volontärerna som jobbar där och höra deras livshistorier, vi fick passa på att bada (och fånga krabbor, samt kasta maneter på ledare) och även hjälpa till på gården att jobba. Inom UMU jobbar alla ideellt, utan lön, och vi ville passa på att testa - om än bara för en enda timme - att jobba utan att själv få något för det. Vi gjorde massa olika grejer; putsade fönster, rensade ogräs, strök tvätt och sånt. En enda timme var jobbade vi, men det motsvarar ungefär en arbetsvecka för en person. Sjukt häftigt att se hur konfirmanderna högg tag i sina arbetsuppgifter, jag är riktigt stolt över dem!
Igår hade vi dop för fem av våra älskade konfirmander. Det var ett riktigt toppenväder för dop(p), och det var så mäktigt att se hur de bestämt gick ut i vattnet. Wow. Som de partymonster vi är, avslutade vi dopfirandet med en riktigt fin dopmiddag och ett fuldisco av högljudd kaliber. Det är när man ska försöka göra sig som ful som möjligt, som man inser hur snygg man är. För tillfället frustrerande, men efteråt en viktig uppenbarelse.
Vi går nu in i vår sista vecka tillsammans. Det slår en lite när och var att "om en vecka kommer vi inte lägga några konfirmander längre, utan då ligger de i sina egna sängar" eller att "den specifika måndagspsalmen vi ber på sept kommer vi aldrig be igen med dem hära". Menmen. Vi ska inte ta ut sorgen i förskott, så nu satsar vi på att göra den fetaste veckan som Sandvikengårdens konfahistoria någonsin tagit del av!
Puss och kram!
Julia och resten av ledarteamet
De senaste dagarna har mycket hänt här på gården! Vi har rest till Restenäs, utanför Ljungskile, vi har haft ett dop med tillhörande festligheter kvällen till ända, och har nu gått in på lägrets sista vecka. (Vi kan svara mycket på många, svåra frågor, men vart tiden tagit vägen kan vi dessvärre inte komma på).
I lördags, dagen efter Kärleksdagen, stuvade vi in alla konfirmanderna i en buss och tog med dem till Restenäs. Restenäs ligger utanför Ljungskile, och där bedriver organisationen Ungdom Med Uppgift (UMU), eller Youth With A Mission (WYAM) som det heter på engelska, olika sorters bibelskolor och andra kurser. När vi var där fick vi träffa några av volontärerna som jobbar där och höra deras livshistorier, vi fick passa på att bada (och fånga krabbor, samt kasta maneter på ledare) och även hjälpa till på gården att jobba. Inom UMU jobbar alla ideellt, utan lön, och vi ville passa på att testa - om än bara för en enda timme - att jobba utan att själv få något för det. Vi gjorde massa olika grejer; putsade fönster, rensade ogräs, strök tvätt och sånt. En enda timme var jobbade vi, men det motsvarar ungefär en arbetsvecka för en person. Sjukt häftigt att se hur konfirmanderna högg tag i sina arbetsuppgifter, jag är riktigt stolt över dem!
Igår hade vi dop för fem av våra älskade konfirmander. Det var ett riktigt toppenväder för dop(p), och det var så mäktigt att se hur de bestämt gick ut i vattnet. Wow. Som de partymonster vi är, avslutade vi dopfirandet med en riktigt fin dopmiddag och ett fuldisco av högljudd kaliber. Det är när man ska försöka göra sig som ful som möjligt, som man inser hur snygg man är. För tillfället frustrerande, men efteråt en viktig uppenbarelse.
Vi går nu in i vår sista vecka tillsammans. Det slår en lite när och var att "om en vecka kommer vi inte lägga några konfirmander längre, utan då ligger de i sina egna sängar" eller att "den specifika måndagspsalmen vi ber på sept kommer vi aldrig be igen med dem hära". Menmen. Vi ska inte ta ut sorgen i förskott, så nu satsar vi på att göra den fetaste veckan som Sandvikengårdens konfahistoria någonsin tagit del av!
Puss och kram!
Julia och resten av ledarteamet